Fördomar på skam

Fördomar ska man inte ha, men vad gör man, man är inte mycket mer än människa.
I en pappershandel i går kväll till exempel. Expediten såg ut som en som utan samvetskval skulle kunna sälja en trasig bil till sin egen brorsa, en man med långt svart hår i hästsvans och ett anlete som förde tankarna till Ville Vessla.
Cilla gick fram till disken med en öppnad förpackning silkespapper för att fråga om priset.
"Per styck eller hela paketet?" frågade han, säkert för att få lite spelrum.
"Allt", sa Cilla.
"2 och 25", sa han.
Till Cilla sa han med fördomarna att det där höftade han till lite väl snabbt, pappershandlaren. Cilla nickade men sa att det var okej pris ändå, det spelar ingen roll. När hon bestämt sig för köp började mannen bakom disken att räkna silkespappersarken.
"Det fattas sex", sa han, och gick bort till en hylla och hämtade fler ark av samma kulör. Återigen räknade han noggrant varorna för att paketet skulle bli komplett, och för att jag skulle få skämmas lite för att ha betvivlat hans ärlighet.

När det gäller fastighetsmäklare har mina fördomar tyvärr ännu inte kommit på skam.

Innan vi lämnade Sverige kollade jag en del webbannonser om lägenheter här längs Malaga-kusten och fick kontakt med en snubbe som visade sig kunna erbjuda flera för oss tänkbara alternativ. När vi väl kom ner ringde jag honom och han visade oss tre lyor, bland annat den med balkongen där jag nu sitter och hör havet rulla in.

När vi bestämt oss och kommit överens om villkor och tid träffades vi i lägenheten, mäklaren, portvaktsparet, Cilla och jag. Mäklaren sa att om vi eventuellt vill förlänga efter den månad som vi kommit överens om så blandar han sig inte i det.
"Det här är ju bara en bisyssla för mig, de stora pengarna ligger ju i försäljningar," sa han lite drygt, och berättade att han precis sålt ett radhus. För att ha hjälpt oss fick han 50 euro.
Vi skulle ta en eventuell förlängning direkt med portvakterskan, sa han.

När vi sen en knapp månad senare bestämt oss för att stanna ett tag till frågade vi så la porteria Miriam om det gick bra. Hon är skön Miriam, från Kuba, vaken, alltid stora leenden och "no problem".

När vi några dagar senare frågade vi om det gick bra att förlänga med en månad plus tio dagar så att vi stannar till sista februari så var det återigen "no problem". Vi betalade och la till en rad i kontraket och Miriam skrev under på att allt var betalt och klart.

Mäklaren har vi inte sett till eller hört av sen vår inflyttningsdag. Men nu plötsligt ringer han. Nu vill han skriva nytt kontrakt. Nu vill han framför allt ha provision på ett nytt kontrakt.
Han har halvlångt hår, jeansjacka, jeans, skulle kedjeröka om han fick men det är ju numera förbjudet, ser ut som en som vill hänga med de tuffa killarna i rökrutan på skolgården. Hans tjocka göteborgsdialekt är tacksam att härma, ja han är svenne alltså, Tommy Johansson.

Affärerna går visst inte så bra? Eller har du slarvat med medicineringen, schizo?

Mäklare eller inte, om man vill framstå som seriös måste man komma ihåg vad man säger till folk och man måste hålla sitt ord.

Med oss kommer han inte någonstans. Däremot har inte Miriam varit sig lik de senaste dagarna. Vi oroar oss för att Tommy försöker klämma åt henne på nåt sätt, försöker avkräva henne en slant. Jag hoppas på att bli överbevisad den här gången också, men till dess: jävla mäklartyp. Långt ner i helvetet hamnar du, åttonde kretsen, som Bernie Madoffs lilla bitch.