Vi hittade till slut en väg att gå upp till tjuren som står på Torreblancas högsta höjd och blickar ut mot havet, en av de tjurar som en gång var Osbornes men som nu tillhör spanska staten.
Vi drack irländskt kaffe på trottoarserveringen där en Bogart-figur i naturlig storlek eller kanske något större står. Trenchcoat och hatt som i Casablanca men högerhanden har han blivit av med.
Lite tidigare, innan solen gått vidare från Fuengirola, kryssade vi mellan kokosoljemarinerade kroppar i sanden på stranden, och fortsatte vidare ut i havet. Kallt till en början som alltid, men snart nog riktigt skönt.
Vi har sagt hej då och hasta la vista. Mañana åker vi med portvakterskans Hector till Málaga flygplats där vi hämtar en hyrbil. Hectors senaste jobb var som taxichaffis i Marbella, men det jobbet försvann när "la crisis" kom. Vi hade tänkt ta pendeltåget men han såg så besviken ut att vi ändrade oss. En första natt är bokad i naturparken Cabo de Gata, bortanför Almería.
Det är långhelg i Andalusien; i morgon 28 februari är det Día de Andalucía. Det datumet år 1980 förklarades Andalusien vara en autonom region, vilket kan vara värt att fira.
Vinden för med sig ljudet av en trumpet, men varifrån? Ska det vara "besame mucho"?
En buss stannade i förmiddags nedanför vår balkong och ut vällde ett fyrtiotal helgfirare, som om befolkningen i nån liten bergsby gått samman för att ordna sig en dag vid havet. Ungefär varannan bar på fiskeutrustning och övriga på kylboxar och picknick-korgar.
På eftermiddagen blåste sommarvädret bort. Nu hukar bergsbybefolkningen i lä bakom ett förråd på stranden i väntan på bussen som ska ta dem hem.
Vi har fortfarande inte sett någon fånga en enda fisk från piren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar