fredag 11 mars 2011

La basura se convierte en arte

Vi hade varit på eftermiddagens andra lägenhetsvisning, guidade av Pablo med noppiga skjortkragar och bred slipsknut i en bokstavligen talat halvschysst fyra på Casanova-gatan i Eixample -- de två rummen mot gatan med varsin liten balkong och utsikt över en öppen korsning och vidare mot Montjuïc var jättefina, men resten av lägenheten var inte fin på något sätt, inte ens fulsnygg, inte ens med smör på linsen.

Vi knallade tillbaks genom Raval, satte oss på en servering bredvid en äldre herre som drack Voll-damm, den 7-procentiga helmaltsölen från Estrella Damm, rökte cigarill och läste en bok.

Vi skulle sammanfatta våra intryck, komma överens om vad vi tyckte om dagens lägenhetsalternativ. Fast vi visste nog redan vad vi tyckte. Tog nåt att dricka.

Fyra ungdomar satte sig vid bordet framför. En av killarna kastade någonting i en papperskorg fyra-fem meter bort, mitt i prick. Han såg själv förvånad ut, jag mötte hans blick med imponerad min, mimade "impressionante". Funderade på att erbjuda mig att ta deras nota om han kunde göra om samma trick igen. Men det är Cilla som har hand om vår kassa. Och jag är inte så spontan av mig, funderar ofta ett varv för mycket.

Vid soptunnorna ute på gatan bredvid dök en artistisk figur upp. Började måla med pensel och spritpenna om vartannat på en radda skräpkartonger. Backade några steg för att betrakta, bättrade på. Höll på en bra stund. Sen gick han nöjd ut i bilvägen och tog några kort. Försvann på cykel.

Snart kommer någon för att hämta soporna. Då är det nyskapade konstverket borta för alltid.

Vi betalade och gick åt andra hållet. I änden av en smal gata möttes vi av några sopsäckar med påmålade ansikten och en gammal byrålåda med ett textat budskap: El arte es basura. Konsten är skräp. Och skräpet blir konst.

Någon offrade tid och kraft på att göra en del av staden till sin, till glädje för dem som hade öga för att uppskatta det. Efter inte länge är allt borta, i en sopbil, på väg till en tipp eller återvinningsstation.

Vi säger tack i efterhand.

3 kommentarer:

  1. Hm, nu tänker jag spontant att dom där
    påsarna med junk som stått på farstubron
    i hundra år kanske borde se lite
    gladare ut. Mot spritpennan.

    P.S. Du skriver så bra D.S.

    SvaraRadera
  2. DU skriver så bra.
    Go crazy apeshit.

    SvaraRadera
  3. hej pär! det har hänt nåt med dig. Det är roligt att läsa nu - du är en människa i världen och du har fått ordning på din skrivande karaktär. Det är liksom ett annat berättarjag nu än tidigare, då det var mer resebroschyr och mat. I like. No homo!/ola

    SvaraRadera