Palmerna på torget fem trappor ned hukar sig för häftiga vindar från Medelhavet. Stranden framför heter San Sebastià, jag googlade på det och fick veta att den är 1100 meter lång, 38 meter bred, att den är åtkomlig för handikappade ("Playa con acceso a minusválidos"), och dessutom är Barcelonas nudiststrand. Nu klockan halv fem på tisdag morgon ligger såväl stranden som torget helt öde. Endast tomten är vaken.
Vi kollade på en lägenhet i Raval i går som lät bra på beskrivningen, men som inte kändes rätt på plats. Gott om utrymme, många rum, men bara två fönster med exteriör, mot Carrer Hospital, utan någon vidare utsikt, inte ens om man lutade sig ut.
Vi har i ett par dagar försökt att få komma och titta på en lägenhet på Muntaner nära Gran Via, men först hittade Jordi inte nycklarna och sen vet vi inte vad som hände. Vi får se om Jordi återkommer, vi avvaktar då det känns som om vi har bättre alternativ för tillfället.
Dagen som kommer innehåller förhoppningsvis tre stycken visningar. En av dem verkar riktigt bra, det är förmodligen den som håller mig vaken.
Ibland är det bäst att ta ut glädjen i förskott: om det fallerar så har man i alla fall fått glädjas en stund. Men inte nu, vågar inte hoppas på för mycket.
Stans gatuserveringar kommer att vara fulla av britter idag eftersom Arsenal möter FC Barcelona i Champions League. Jag hoppas att de får åka hem till London segerrusiga, men skulle råda dem att fira innan matchen för säkerhets skull.
Tycker att det verkar smart att fira i förskott.
SvaraRaderaFunderar på att börja med det. Alltför ofta försvinner anledningen...