torsdag 30 december 2010

Jimmy Floyd


Enrique Sanchez lagar mat i programmet Cómetelo på Canal Sur i TV, vi kallar honom Mat-Ricke. I går kväll brassades det fisk och potatis. Mycket spansk matlagning verkar gå ut på att gömma fantastiska råvaror i frityrsmet, paneringar, oljiga såser och under ägg. Maten ser ofta godare ut innan den är färdiglagad.

"Det ser ut som om han ska göra Hasselbackspotatis," sa jag till Cilla, och alldeles därefter sa Mat-Ricke mycket riktigt nånting som lät som Hasselback.

Vi gapade av förvåning eftersom vi inte visste att Hasselbackspotatis var internationellt känt. När Mat-Ricke fortsatte med att berätta att rätten är döpt efter en fotbollsspelare visste vår förvåning inga gränser.

Internet bekräftar att Patata Hasselback är en rätt även i Spanien. Flera internetträffar berättar dessutom att det är en svensk rätt som uppfunnits på restaurang Hasselbacken, vilket var vad vi också trodde.

Men Mat-Ricke avslöjade alltså sanningen. Det ska heta Hasselbainkspotatis, eller Patata Hasselbaink, efter den store målskytten Jimmy Floyd Hasselbaink. 24 mål på 34 matcher för Atletico Madrid i spanska ligan 1999-2000. Betydligt fler under sina många år på de brittiska öarna för lag som Chelsea, Leeds och Middlesborough. Men mest känd för eftervärlden för sina läckra plugg.

Rätt in i ugnen!

tisdag 28 december 2010

Tisdagspromenad


ovanligt blått


ovanligt oranget

Dia de los Santos Innocentes

I dag är det Dia de los Santos Innocentes vilket i den spansktalande världen bland annat innebär att det är fritt fram för medierna att luras, lite grann som första april.

Funderar på om någon av följande artiklar i Diario Sur är påhitt?

40 procent av arbetslösa spanjorer mellan 25 och 29 år söker jobb som de är överkvalificerade för. Därför tonar de flesta ner sina kvalifikationer i ansökningarna, de berättar helt enkelt inte vilka utbildningar de har gått eller vilken erfarenhet de har. >>>

På BB jobbas det nu i dagarna extra hårt för att klämma fram bebisar. Vid årsskiftet förändras statens ersättningsregler: skillnaden på att föda den sista december och första januari är minus 2500 euro. >>>

De boende i Málaga centrum har föreslagit de prostituerade att de ska flytta sin verksamhet till ett område utanför stan, nära köpcentret Plaza Mayor. En taleskvinna för de prostituerade säger att de helst är kvar men att de är beredda att utvärdera alternativen. >>>

Allt kanske är sant, eller inget.

Stilleben

Det händer inte så mycket här. Stilla liv, på ett behagligt sätt. Det var bara det jag ville säga.

Jag går upp tidigt och har fortfarande inte tröttnat på att sitta med första kaffet på balkongen för att vänta på att solen ska ta sig upp över kanten där borta i öster.

När Cilla kommit upp går vi en rask promenad längs stranden, som många andra. Min spanska är inte helt pålitlig men ofta tycker jag mig överhöra de spanska damerna prata om mat när de går i grupper om tre eller fyra precis så fort de kan utan att tappa andan. Man blir bra hungrig lagom till frukosten, som intas på balkongen.

Citrusfrukterna är fantastiska nu. Vi köpte en trekilospåse klementiner i går, snart slut.

Har ingen plan för nyår. Går kanske en sväng till Fuengirola centrum i dag, kanske försöker boka bord på en argentinsk restaurang som vi har spanat in, ser lockande ut. Eller så skålar vi stilla vår cava på balkongen, lockande det också. Cillas mat är oftast bättre än krogarnas, alltid mer prisvärt hur som helst.

Har inte så mycket planer i övrigt heller. Försöker bestämma oss om vi ska hyra här en månad till, och se vad som händer när man tar det lugnt en längre tid. Alternativen är mer spännande, men de kan vänta. Det finns väl en tid för allt?

lördag 25 december 2010

Felix nävaddå?

Mataffärerna är precis som det mesta stängda i dag. Feliz navidad som de säger. Vi gick bort mot Fuengirola centrum för att leta efter vi visste inte vad, och hittade en trevlig liten överraskning: El Mar Negro, svarta havet, en restaurang som drivs av ett rumänskt par. Entrecote med god stekt potatis, liten sallad och ett glas husets röda. Krögaren Cristian visade tidningsurklipp från La Danesa och en norskspråkig tidning vad den nu hette där hans lammrätt och äpplekakan lovordades, den senare beställde vi genast in en att dela på.

Sannolikt hade det inte blivit någon artikel om han inte annonserat i tidningarna. Det betyder inte att vår måltid inte var lyckad eller att krogen förtjänar beröm, inte heller att lammet kanske är fantastiskt, vi går nog dit igen för att prova. Men det påminde mig om ett av de tyngsta skälen till att jag sa upp mig som chefredaktör för en branschtidning inom säkerhet: det är de som betalar som bestämmer, det vill säga annonsörerna. Så hur vet man vilka texter i tidningen man kan lita på?

Som jag sa till chefen när jag sa upp mig: man borde kunna göra en ärlig och pålitlig tidning som är så bra att den vinner både läsarnas och annonsörernas respekt. Han sa att han höll med i princip men ändå inte, han frågade om jag ville ha på mitt samvete att han kanske tvingas säga upp personal för att jag inte skriver som annonsörerna vill. Jag ångrar inte ett ögonblick att jag slutade.

A propos pseudo-journalister har min kompis Alfred Puig skrivit en text om Lluis Mascaró som skriver strunt om vår favoritklubb RCD Espanyol. För den som förstår katalanska eller vet hur man använder translate.google.com.

fredag 24 december 2010

Taklampan klar!

Julafton 2010

strandfynd
strandfynd

Har aldrig varit i Finland

Det äts nog en och annan morotslåda här längs kusten i dag. Enligt agenten som hjälpte oss hitta lägenheten bor här cirka 30.000 finnar i Fuengirola-trakten, det är lika många som danskar, norrmän och svenskar sammanräknat. I går kväll såg vi barn från svenska skolan sjunga svenska julsånger på lokal-TV.

Bland det första man ser när man går av pendeltågsstationen i Los Boliches är ett finskt kafe, och närmare där vi bor finns ett finskt kulturcentrum. Häromdan när vi gick förbi satt de där och kollade på direktsänd backhoppning på TV.

Men det här är ändå trots allt ett spanskt samhälle med spanska ungdomar som glider längs strandpromenaden i bil med dunkande eurotechno och med spanska gubbar i mossgröna koftor och tanter som går armkrok utan att vara på väg nånstans.

torsdag 23 december 2010

Torsdagkväll

Torsdagspromenad västerut

Nästa flankstek?

Förförisk entré


Vilsna bambustavar

Efter regnet

När vi drev butik brukade vi handla kaleidoskop av en fransos som kallade sin firma Après la pluie. En gång i New York hittade vi en butik i Soho som hette After the rain och som bland annat sålde fransmannens kaleidoskop, de var kompisar visade det sig. Den finns inte kvar längre.

onsdag 22 december 2010

Lost in the supermarket

Vi bor granne med en Mercadona, ett matvaruhus lite grann åt Prisextra-hållet. När vi var där första gången plockade vi på oss två stora överfyllda korgar med frukt, grönsaker, räkor, fläskkött, tvättmedel, yoghurt, med mera, med mera.
När Cilla betalade frågade jag lågt om jag hade hört rätt, sa kassörskan verkligen 29 euro? Cilla nickade lätt för att inte väcka uppmärksamhet till sig.
"Snabbt, runt hörnet," väste hon, och vi rafsade åt oss kassarna med varor och halvsprang ut, förbi lottförsäljargubben och tiggarna. Utom synhåll stannade vi till, andades ut och fördelade vikten lite mera rättvist.
Senare samma dag återvände vi. Den här gången skulle vi ha ljus, tvål och lim, men kom ut med vin, öl, tonic, bitter kas, jordnötter och ägg i stället.
Cilla ville betala med kort. Kassörskan frågade "Piña?" och Cilla sa ja, jag har PIN-kod, och tvingades förvånat mota bort den färska ananasen som kassörskan ville addera till våra varor på bandet.

Och några parfymflaskor...

Ny lampa på G

Lägenhetsvyer medan regnet pågår...

sovrummet

vardagsrummet mot glasad veranda

vardagsrummet

vardagsrummet

köket

...flera lägenhetsvyer.


min tillfälliga studio

min tillfälliga pojkvän

gästrummet

hörnet av glasverandan

tisdag 21 december 2010

Blixtar och dunder


Himlen har öppnat sig. Vräkregn hela natten och morgonen. Härligt!
Mörkare ändå uppåt bergen, här vid havet har det lättat, solen lyckas leta sig fram lite försiktigt. Vattenansamling på taket gör att hissen inte fungerar. Tur att vi bor blott två trappor upp i stället för tio.

måndag 20 december 2010

Fisktvist



Tillfälligt hem i Fuengirola på gränsen till Los Boliches

Havet pågår fortfarande där blicken inte når längre, och det i en 150-graders vinkel. Till höger ligger en småbåtshamn där en skyddande pir sträcker sig ut som en hälsning. Längre bort åt det hållet ligger Marbella.

Långt bort till vänster syns konturerna av ett berg som mjukt dyker ner i havet. Bortanför ligger Torremolinos och vidare längs kusten Málaga.

En fiskebåt puttrar fram på det bara lätt krusiga vattnet. Det är medel, varken mer eller mindre, havet. Men stort nog för landkrabbor som oss.

Den väl tilltagna balkongen på våning två av tio (den med parasollet) avslutas med en kaktussamling som fått växa sig vild, inom givna ramar (räcket). På andra sidan gatan finns något som ser ut som en övergiven kinarestaurang, en mörkgrön byggnad med två pagoder som har ljusa tegeltak. Bakom det ligger ett spökhus: tio övergivna våningar, en del krossade fönster, graffiti på väggarna om än hjälpligt övermålat. Förmodligen stod det för länge utan underhåll, kanske byggt på 70-talet, kanske 80, kanske jämngammalt med vårt, hur gammalt det nu är. Portvakterskan och hennes man vet inte hur gammalt det här huset är, men de vet att de nyare husen håller sämre kvalitet. Vårt hus är lika fult som de flesta längs stranden men när man sitter här på balkongen slipper man se det.

Där nere kör vissa för fort. Folk promenerar, de flesta för motionens skull att döma av klädseln, andra på väg någonstans, till ett arbete, eller en vän. Några arbetar med att städa trottoarerna, andra med att städa stranden. Solen är inte riktigt framme, det är lite kyligt i luften, men ändå omkring 15 grader.

En tjej som serverade oss lunch när vi var här för att kolla lägenheter i torsdags frågade var vi kom ifrån och började genast att prata deckare. Millenium hade hon läst och Camilla Läckberg. Hon undrade hur det egentligen är i Sverige: sitter alla i mörkret och fryser och skriver böcker. Vi bekräftade det och sa att det var därför vi inte fick vara kvar.

fredag 17 december 2010

Fredag kväll på Málagas shoppinggata

Calle Marqués de Larios
Väntar på besked från lägenhetsagenten och bollar samtidigt alternativen. Försökte pruta på hyran gjorde vi, då lägenheten vi fastnade för var lite skavankig. Men med balkong mot havet och inga andra hus emellan tycker uthyrarna att det ska kosta. Nu väntar vi på besked om vi kan få hyra den bara en månad i stället för de tre som uthyrarna tycker är minimum för att det ska vara värt besväret. Marocko, Sevilla och Barcelona har svävat förbi som alternativ, Barcelona dyker alltid upp där. Men vi avvaktar besked om trean i Los Boliches.
Samtidigt pågår julhandeln i Málaga. Vi har gått runt i de centrala delarna så mycket att vi börjar känna igen oss överallt även om vi fortfarande går vilse. I går och i dag verkar företagen ha sina julfester på krogarna. Mycket slipsar och inte så lite fylla. Bästa julfesten såg vi vid lunchtid i eftermiddags, en trappa upp i ett pågående bygge, där arbetarna i tomteluva skålade i öl.

Kött är godis


Kött är godis

Solskensbyn

Kanske hittar vi ett boende i Los Boliches?
...Det blev så!
Vi hyr en liten trea alldeles vid stranden. Ett rum står till förfogande!


inga ursäkter! Här finns allt man behöver!

Handlingens man i Malaga


Utsikt från Hotellet.

onsdag 15 december 2010

Cilla och blomma

Olle har en liten släkting till den här växten på balkongen på Högbergsgatan.

måndag 13 december 2010

De första veckorna


Vi tömde lägenheten på Drottninggatan där vi bott i 16 år och lämnade ifrån oss nycklarna den 30 november. 
 Första natten sov vi hos mamma i Råckstar, Vällingby. Dan efter åkte vi till London där Cilla ställer ut sina miniatyrer på Kensington Dollshouse Festival två gånger om året, nu julmässan. Fast mest hade vi ledigt och gick på en massa museer och en del pubar. Det var kallt och trafikkaos i England i början av december. Flygtrafiken till och från Gatwick var inställd vilket drabbade bland andra tilltänkta besökare och utställare på miniatyrmässan. Vi flög via Heathrow och klarade oss utan några som helst problem. Mest givande i London var Museum of Everything i Primrose Hill och Philippe Parrenos filmer på Serpentine Gallery, samt den traditionsenliga thai-måltiden på Churchill Arms i Kensington. Vi bodde ganska bra på Rose Court Hotel nära Paddington.